- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
25

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

allt det lilla människovärde, som satt kvar i min frodiga
lekamen. Men ’mycket tål man, förrn man förgås’,
säger Tegnér, och ’den kommer också fram som kör
med oxar’, säger ett gammalt ordspråk, och hur det var,
så kom jag tillbaks till Stockholm igen och började
praktisera. Det gick klent i början, för jag har alltid
sagt rent ut hvad jag tänkt om både personer och
saker, och det duger egentligen inte för en läkare, om
han vill ha praktik. Men så hade jag händelsevis kommit
att lägga mig på en viss specialitet af det mänskliga
eländet, nämligen nervsjukdomar och det gjorde att
jag så småningom fick att göra med alla utlefvade
kanaljer i hela Stockholm och de äro legio, förty
de äro många!»

»Du är inte mycket artig mot stockholmsborna,»
utbrast kamraten skrattande.

»Nej, men jag är så mycket sannare i stället,
så kan det vara kvitt! Som man nu till på köpet hörde,
att jag brukade skicka mina patienter till västkusten
om somrarna för att lefva ett någorlunda mänskligt
lif, och det alltid finnes en mängd folk, som tycker
om att resa till badorter, så fick jag i tämlig hast
en ganska riklig praktik. Jag hade emellanåt träffat
min käre baron ute i världen, och jag visste att han
lefde ett gladt lif. Så mycket mera förvånad blef jag
därför, då jag en vacker dag fick höra, att han skulle
gifta sig med dottern till kommerserådet Hjelm, och
jag kunde således förstå, att han hade öfvergifvit vackra
Annette. Henne hade jag inte sett till mer än den
enda gången; men några dagar efter baronens bröllop,
som var stort och ståtligt naturligtvis, fick jag ett
bud att komma till ett sjukt fruntimmer borta på en
mindre gata på Ladugårdslandet. Jag gick naturligtvis
dit och du kan väl kanske gissa hvem den sjuka var?»

»Det var vackra Annette?»

»Ja, men hon var så lagom vacker nu! En sorgligare
bild af öfvergifvenhet och hjärtesorg har jag
knappt sett och det ehuru hon icke tycktes vara i
någon egentlig nöd. Hon hade en liten flicka på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:41:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhflgra/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free