- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
27

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hört hennes bön, och händerna fick hon ha friska
och färdiga, medan hela den nedre delen af hennes
kropp vissnade bort i obotlig lamhet. Efter ett halft
år var hon så pass återställd hon kunde blifva, för
att kunna komma upp ur sjuksängen, och hon
underrättade mig då om, att hon hade en gammal släkting
ute på landet, dit hon kunde få komma och taga sitt
barn med sig. Hon ville icke säga mig hvar, men
då jag tog afsked af henne, tackade hon mig med
tårar i ögonen för den vård hon åtnjutit, och sade
med en varm och vacker blick, som påminde om den
»vackra Annette»:

»Jag kan ingenting ge doktorn för allt det besvär
jag förorsakat; men jag kan lofva en sak, som jag
med Guds makt skall hålla.»

»Och det skulle vara?» sporde jag.

»Att om jag får lefva så länge, att jag kan grundlägga
något godt hos mitt barn, så skall hon bli en
bättre kvinna än hennes fattiga mor.»

Och därvid skildes vi åt, och jag har sedan dess
icke hört ett ord om henne förrän i dag, ty jag
behöfver väl icke säga dig, att den lama mamsell
Bergskog, som bor ute vid Frösunda, är den vackra Annette
och att »ljusa Anna» är baronens dotter.»

»Ja, det är ju klart; men baronen själf då? Hur
kom du att bli hans läkare?»

»Det sade jag dig ju! Han var utlefvad, och
därför behöfde han mig. Jag dolde inte för honom,
hur mycket jag föraktade honom både för hans
handlingssätt mot värdshusflickan, och mot sin unga hustru,
men han bara skrattade åt mig och svarade, att han
skickat efter mig för att få några medikamenter, som
hjälpte, och inte någon onyttig moral.»

»Nå, det kunde han också ha rätt i, tycker jag.»

»Jaså, hm, du tycker det? Men nu skall jag säga
dig, att det var inte medicin som kunde hjälpa den
herrn; han var, som så mången annan lättsinnets slaf,
moraliskt rutten mycket mera än fysiskt. Jag sade
honom det helt ärligt, och underrättade honom om att,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:41:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhflgra/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free