- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
34

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Kommerserådinnan stod som slagen af åskan. Det
hade hon inte tänkt på och ännu mindre hade hon
besinnat, att barnet hade blifvit kvinna och att det
nyss upplösta äktenskapet, hurudant det för öfrigt hade
varit, dock i ett afseende fullgjort sin mission, genom
att det hade uppfostrat hustrun och lärt henne att
hon ägde en egen vilja. Den skarpa frun hämtade
sig snart, och sade med en ton så hvass, att den kunnat
tränga igenom en vägg:

»Om du också inte behöfver mitt bifall, så
behöfver du kanske i alla fall mina penningar, och dem
ger jag endast åt en dotter som lyder mig!»

»Det är ju möjligt, att jag också kan undvara
dem,» svarade friherrinnan, lika lugnt och lika bestämdt,
som förut. »Men jag begriper inte hvarför mamma
tar humör; vi resonera ju bara. Jag har endast sagt,
att så kan bli, ifall omständigheterna foga det så.
Inte har väl mamma kunnat föreställa sig, att jag
skulle förbli ett barn i hela mitt lif heller.»

»Nej, det förstås,» mumlade kommerserådinnan allt
mer och mer förvånad, »men att du skulle på det
här sättet behandla din gamla mor, som alltid tänkt
och alltid handlat i bästa mening för dig ... det,
det ...» och kommerserådinnan började på nytt
försöka att gråta, men det ville icke lyckas, emedan hon
var alltför uppretad i sitt inre, och följden blef, att
den tillämnade snyftningen mera liknade en grymtning
än något annat.

»Jag förstår mig sannerligen inte på mamma i
dag,» återtog den unga änkan och såg å sin sida
lika förvånad ut; »hur har jag då behandlat mamma?
Är jag då ingenting annat än mammas dotter? Är jag
inte också själf en tänkande människa, och när jag
ändtligen uppnått den själfbestämmelserätt, som lagen
annars nekar en kvinna, kan det vara en missaktning
mot mamma, att jag gör bruk af den? Trodde mamma
verkligen, att mitt femåriga äktenskap skulle gå så
spårlöst förbi, att det inte skulle ge mig någon
erfarenhet för mitt kommande lif? I det fallet har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:41:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhflgra/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free