- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
42

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Kanske helst på återvägen,» svarade den unga
änkan, i det hon drog ner floret för ansiktet och med
fuktiga ögon såg öfver staketet inåt de dödas stad.

»Det tror jag också är det bästa,» mumlade doktorn
och lutade sig tillbaka i vagnen, i det han tänkte för
sig själf: »ifall hon då ännu tycker, att hon vill
göra herr baron en visit; men det är väl inte alldeles
så säkert, det!»

Hans tankegång afbröts af friherrinnan, som med
ett utrop af förvåning lutade sig fram mot vagnsfönstret,
just då vagnen for förbi kyrkogårdsporten. Doktorn
tittade ut för att se, hvad som förorsakade utropet,
och såg då ljusa Anna på sin vanliga plats med händerna
instuckna under förklädet och korgen med kransarna
framför sig.

»Hvad var det, fru friherrinna?» frågade doktorn
i det han nickade åt ’ljusa Anna’, som nickade tillbaka
och såg helt förvånad efter vagnen.

»Å, det var det där barnet som förvånade mig,»
svarade hon, »jag såg henne sitta på samma ställe
den förfärliga dagen, då Gösta utfördes till sin sista
hvilostad. Det var något i det där lilla ansiktet, som
frapperade mig; en likhet, som jag inte kan förklara.
När jag nu såg henne så där plötsligt skymta förbi,
var likheten återigen så stor, utan att jag likväl kan
säga med hvem.»

»Hm, det är ett litet vackert barn, det där! Inte
sant, fru friherrinna?»

»Mindre vackert egentligen, än intressant. Det är
ett så fint ansikte och de där stora blå ögonen se
så forskande och så milda ut, att man tycker man
riktigt skulle vilja se länge in i dem; men att man
skulle vara glad att icke ha något att dölja vid ett
sådant tillfälle, ty det skulle de helt säkert taga
reda på.»

»Jaja, barnaögon ha en märkvärdig rannsakareförmåga
ibland. Därför är det alltid bra att ha barn
i ett hem, ty då akta de stora sig att skena öfver
skacklorna. Se där ha vi Hagalund, då är det inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:12:51 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhflgra/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free