Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Gud välsigne er, fru friherrinna, att ni kom. Jag
vågade knappt hoppas det. Vill ni räcka mig er hand?
Jag har visst varit en stor synderska ... men jag älskade
honom ... och det var af kärlek jag syndade ... också
har jag fått mitt straff och burit det med undergifvenhet
... men nu är det snart slut ... inte sant, kära doktor?
Vill ni ge mig er hand?»
»Gärna!» hviskade den unga änkan och lade sin
hand i hennes.
»Tack!» och hon drog henne närmare intill sig
och såg henne länge och djupt i ögonen, hvarefter hon
hviskade nästan för sig själf; »så vacker, så vacker!
Jag undrar inte på, att han glömde mig ... men han
borde inte ha glömt ... sitt barn ... min Anna ... mitt
stackars älskade barn. Hvar är hon? hvar är hon?» och
hon vred sig oroligt på sitt läger, medan hon släppte
friherrinnans hand, »skall jag kanske inte få se henne?
Hör ni, jag vill se henne, innan vår Herre kallar mig ...
jag vill det!»
»Hon kommer strax,» sade doktorn, »jag har skickat
efter henne.»
»Tack, ni min enda vän ... till slutet ... ni blir
trogen, ni ... Gud skall löna er.»
»Hm!» brummade doktorn, i det han räknade slagen
af hennes puls och vände sig emot fönstret.
»Mitt arma barn, hvad skall det bli af henne?»
fortfor den sjuka, »hvem skall ge henne bröd och hem
och lära henne Guds vägar?»
»Sörj inte för ert barn,» sade friherrinnan mildt
och ömt, i det hon satte sig bredvid den sjuka, »hon
skall få en mor i mig, om ni vill anförtro henne åt
mig. Jag skall försöka att försona hvad hennes far
brutit emot er båda.»
»Hör jag rätt? Vågar jag hoppas? Ni, så ung,
så vacker, så rik — ni skulle vilja åtaga er min
Anna. Gud i himmelen, att få dö i den tanken, det
är för mycken lycka för en sådan stackare som jag.
Och ni säger så inte för att lugna mig,» tillade hon
hastigt och ångestfullt, »ni kanske vill betala för henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
