- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
51

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och lämna henne i främmande, i oskylda personers
vård? Svara mig, vill ni, ni själf åtaga er hennes
framtid?»

»Ja, jag vill bli en mor för henne.»

»Men ni har själf barn ... hon skulle kanske bli ett
styfbarn ibland dem ... hon skulle ...»

»Lugna er, arma kvinna! Jag har inga barn, jag
är alldeles ensam, och ingen styfmor skall hon få i
mig, det lofvar jag er högtidligt.»

»Hvad ni är god! Tack och förlåt min misstro ...
men är det väl så underligt om man blir misstrogen ...
ack, ni är en ängel ... när jag är borta, så skall doktorn
här lämna er mina papper ... Annas dopattest ... hon
står erkänd som hans barn ... han ville det då, då var
han ännu god mot mig ... många rådde mig att begagna
mig däraf för att hindra hans giftermål ... men jag
ville det inte ... jag borde vetat förut att jag var
alltför låg, för obildad för honom ... men, när man
älskar, så tänker man inte ... hur är det, doktor ...
har jag mycket igen? Anna måtte väl komma ... lider
det snart?»

»Åja, nu är det inte mycket lidande kvar,» svarade
doktorn mildt, i det han släppte hennes hand, »och
nu hör jag vagnen därnere ... hon kommer nu.»

»Gud ske lof ... att hon är här ...»

»Hm, jag skall gå ut och skynda på henne,» sade
doktorn och gick.

När de båda kvinnorna blefvo ensamma, fattade
den sjuka på nytt sin unga tröstarinnas hand och
hviskade, i det hon förde den till sina läppar:

»Älskade ni honom mycket högt? Var ni lycklig
med honom? Ack ja, det måste ni ha varit! Sörjer ni
honom djupt?»

»Ja,» hviskade den unga änkan tillbaka, »jag sörjer
honom mycket ... mest kanske för det, att jag inte
alltid var hvad jag borde varit emot honom.»

»Så är det alltid med oss kvinnor, när man
beröfvat oss vår kärlek ... och, inte sant, ni lofvar mig
ju en sak: ni skall inte lära lilla Anna att förakta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:12:51 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhflgra/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free