- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
56

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

färgen lär hon nog komma att få behålla till
döddagar.»

»Nå, har hon inte försonat sig med de unga
efter bröllopet?»

»Hon har gjort några sötsura försök naturligtvis,
men det vill inte riktigt gå. Se, den där lilla Anna
har fått i sitt ljusa hufvud att inte tycka om gumman,
och denna tål inte barnet, så att hon håller sig alldeles
ifrån dem. På det sättet har den lilla fosterdottern
redan gjort sin mor två stora tjänster, som mer än
väl betala den omvårdnad hon skänkt henne.»

»Två, säger du? Hvilken var då den andra?»

»Kors, giftermålet med professorn, vet jag. När
lilla Anna kom i huset hos den unga änkan, så fästade
hon sig vid sin nya mor med en nästan svärmisk
ömhet, ovanlig hos ett barn af hennes ålder. Jag
var ofta uppe hos dem den första tiden, ty barnet
var svagt och sjukligt af brist på närande föda, och
behöfde mer än väl läkarens omvårdnad. Och vet du,
det var eget att se hvilken växelverkan de där två
barnen utöfvade på hvarandra. Den unga änkan växte
ut till kvinna i kärleken till barnet, och barnet
återigen utvecklade sig nästan dagligen till bättre och
mera hoppgifvande egenskaper, i kärleken till
fostermodern. Det är en förbaskadt underlig sak det där
med kvinnorna, de må vara stora eller små. Du
skulle ha sett, hur den lilla flickan lärde, hur hon
växte, hur hon så att säga blommade i det där vänliga
och glada hemmet, och hur oumbärlig hon blef för
den unga kvinnan. Och med hvilken instinkt sedan
hon kände, om de som närmade sig den unga änkan
menade ärligt med henne eller inte. När den där
fina löjtnanten kom, och han kom ofta nog, så såg
den lilla bytingen så mörk ut, att det inte fanns ett
spår mera kvar af ’ljusa Anna’ vid kyrkogårdsporten.
I början försökte modern, att resonera bort hennes
motvilja; det hjälpte inte, och slutligen öfvergick hon,
nästan utan att veta det, till barnets åsikt. Och
löjtnanten, som hade räknat på en ung änka utan barn,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:12:51 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhflgra/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free