- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
57

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och som aldrig kunde få tillfälle att säga henne sina
platta artigheter utan att de där stora, blå
barnaögonen sågo på honom så allvarligt, som om de velat
tränga ända till botten af hans själs skräpkammare,
han tröttnade slutligen alldeles, och lämnade fältet
fritt för den unge vetenskapsmannen, som var Annas
stora favorit, och som hon, första gången han kom
upp till dem, sprang om halsen på och kallade pappa,
i det hon helt allvarligt förklarade, att hon inte ville
ha någon annan far än honom.»

»En sådan envis liten byting.»

»Jo lita på det, du, hon släppte inte sitt tag,
den lilla. En dag när jag var däruppe, så kom han
också dit på visit, och då tog den lilla trollsländan
sig för att ta mig till råds i fråga om faderskapet.»

»Nå, det roade väl unga frun?»

»Kan just inte säga det. Åtminstone rodnade hon
som den rödaste ros, och gjorde de mest förtviflade
försök att tysta sitt lilla ’enfant terrible’, men det var
inte värdt. — ’När jag vill ha honom till min pappa,
och mamma sagt, att hon tycker om mig,’ menade
flickan, ’så måste hon väl också tycka om honom,
inte sant, doktor?’ — ’Kära barn,’ svarade jag, ’det
där är en sak som du skall låta din mamma bestämma
själf.’ — ’Åja,’ fortfor Anna, ’då gifter hon sig nog
med honom också, fast hon inte vill tala om det,
för hon har lofvat mig, att jag skall få till pappa den
som jag vill ha.’ Det blef för mycket för unga frun,
och hon skyndade sig att få tag i någon förevändning
för att komma ut ur rummet så fort som möjligt.»

»Nå, den unge arkeologen då, hvad gjorde han?»

»Han tog den lilla frispråkerskan i sina armar
och kysste henne så hjärtligt som om han väl vetat,
att hon var den bästa förespråkerska han kunde få,
ifall han behöfde någon sådan. Men hvad det beträffar,
så har jag mina egna tankar, hm! Hon hade nog en
sådan där liten ungdomskärlek till honom gömd i någon
stilla hjärtevrå, dit aldrig salig baronen gjorde sig
den mödan att titta in i lifstiden ... och hur det nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:12:51 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhflgra/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free