- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
59

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och när doktorn kom fram, räckte de alla sina händer
emot honom.

»Nå, det var då ett kärt möte,» ropade den unge
herrn i det han tryckte doktorns händer; »nu, doktor,
måste ni sitta upp med och följa med oss hem. Vi
resa i morgon bittida.»

»Till Italien,» bifogade den unga frun, i det hon
såg på sin man med kärleksfulla blickar.

»Ack, doktor, hvad jag skall få se mycket, mycket
grant!» ropade den lilla flickan och klappade i
händerna, »och hvad mamma skall vara glad däroppe åt,
att hennes Anna är lycklig.»

»Mamma, hm!» utbrast doktorn, i det en fuktig
skugga for öfver hans ögon, och han började gnida
dem, mumlande öfver dammet.

»Ja, vi komma just nu ifrån henne,» sade den
lilla med en skymt af vemodigt allvar öfver de vackra
dragen, »och hon hade friska kransar på grafven, du
doktor. Hvem kunde ha gifvit henne dem?»

»Hm, hur skall jag veta det?» mumlade doktorn
och tittade uppåt Bellmansro; »jaså, så ni reser i
morgon, mitt unga herrskap? Nå, lycka till ... jag
kommer upp litet senare ... nu har jag en bekant
som sitter och väntar på mig däruppe ... nå, det var
sant, hur mår kommerserådinnan?»

»Mamma reser i nästa månad till Kissingen,»
svarade den unga frun, »kanske sammanträffa vi med
henne i Berlin, där min man måste stanna någon tid.
Hon såg friskare ut än i vintras.»

»Dröj nu inte för länge, doktor,» sade den unge
mannen, »vi ha så mycket att tala med er om ...»

»Ja, och så mycket att tacka er för!» hviskade
den unga frun, i det hon tryckte sin mans hand och
kastade en glad blick på den lilla flickan midt emot
sig.

»Seså, tacka er själfva. Hm, ingen konst att vara
lycklig, när man är folk,» sade doktorn buttert; »ska
försöka komma om en timme eller så. Hvar bor ni?»

»På ’Kung Karl’, en trappa upp.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:12:51 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhflgra/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free