Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mästaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komma sig opp här i världen, sa’ länsman, när han
blef kommissarie! Å — hi och dra! Å — ho — oj!»
Och efter ett par kraftiga ansträngningar af oss
båda två, rullade stenen omkring på gräsmattan.
»Se så där ja! här ha vi guldklimpen! Den väger
lika mycket som ett stycke bly på ett par pund!
Finns det många tockna där, så nog kommer vi att bli
stenrika alltid!»
»Nå, vill mästarn åta sig att bryta upp backen
här?» frågade jag efter en stund, sedan han tagit
sig en ny laddning mellan underläppen och tandraden;
»och hvad skall mästarn ha om dagen?»
»Ja, se det var ett ord, det! He he! Ge mig nu
se! Jag har allt ett par dars göra till borta vid
Ytterby, för jag ska lägga ett täckdike där också;
men om tre dar ska jag kunna vara här, och får
jag trettisex skilling om dan och maten, och en
pileknarkare emellanåt och ett hyggligt bemötande för
resten, så ska här bli trägård och det i rödaste
rappet.»
»Godt! men jorden? Hvarifrån ska vi få den?»
»Usch jo, det finns väl en vedbacke och en
ladugård, vet jag, och så har väl bondfar något gammalt
dike som behöfver tas upp, och så finns det väl något
i bergskrefvorna också, och det ska vi snoka efter!
Och all grästorfven som blir efter gångarna, den ska
läggas i hög och ruttna i vinter, och så blir det jord
af till våren. Nej se, ta mig dalern tror jag inte
lilla frua bjuder på en smörgås, och det med både
brännvin och öl till! Ja, så ta mig nitton och en
half ska inte här bli trägård och »perså» med åt frun,
och det så sant jag heter Bergström! Och här ska
växa både »daljor» och löfkojor, och bellis ska jag
ta med mig från Ytterby, så det ska bli fint som hin
håle!»
Det låg, trots den ingalunda vackra uppsynen,
och det vulgära språket, likväl något förtroendeväckande
hos mannen, och sedan han ätit sig mätt,
gjordes saken upp oss emellan, hvarefter han på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
