- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
73

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mästaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

3.



På fredagen kom mästaren mycket riktigt tidigt
på morgonen, och började genast på med sitt arbete.
Det gick ganska raskt undan för honom, men
svårigheterna voro större än både han och jag föreställt
oss, så att jag efter några dagar mycket tydligt såg,
att den fruktade månperioden skulle inträda, innan
backen hunnit blifva förvandlad till rang, heder och
värdighet af trädgård. Bittida och sent var järnspettet
i gång, och den ena »guldklimpen» efter den andra
gräfdes upp ur den sandiga jorden, så att slutligen
fanns där materialier nog till en ganska respektabel
stenmur omkring åtminstone en god del af mina ägor.

Sedan alla möjliga jordtillgångar blifvit tillvaratagna,
fattades dock en hel del fyllnad för busklister
och rabatter, och slutet på den visan blef, att jag en
vacker dag måste tala vid en skutskeppare att skaffa
mig en last trädgårdsjord från Stockholm. Så skulle
den köras upp från stranden där den lades, och det
var nu i början af andra veckan, då jag till min
förskräckelse fick se, att det just morgonen därpå
var fullmåne, och att jag således kanske skulle få
stå där med min halfuppbrutna backe. Vi lade alla
märke till att »mästarn», som alltid annars gnolade
och sjöng, vid sitt arbete, blef allt tystare och tystare,
ju längre det nalkades till den betydelsefulla dagen.
Han kunde stå där långa stunder med spaden i hand
och hufvudet på sned och se mycket fundersam ut,
och det låg ett bittert och missmodigt drag omkring
den redan förut tillräckligt sneda munnen. Stenarna,
som han annars alltid hade ett skämtsamt ord åt,
när de lågo i vägen för hans spade, fingo nu uppbära
ganska beska piller, och de hedersnamn han gaf dem,
voro just inte alltid de vackraste. Jag började undra
öfver hvad som kunde ligga till grund för denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:30:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhflgra/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free