- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
82

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mästaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skjutande uddar af det aflägsna landet. Och till ram
för allt detta den djupblåa etern med sin mattslipade
kupa, och till grundstämning den djupa tystnaden,
som endast någon gång afbrytes af ett aflägset årslag
eller en hemskyndande nattfågels korta skri. Och bäst
som man då sitter där i nästan andlös njutning af en
vaka, som har drömmens alla fantastiska behag, så
kommer bullret af en annalkande ångare och kastar
drömmaren midt in i verkligheten. Dess röda och gröna
lyktor lysa långt bort öfver den mörka vattenspegeln,
maskinen bultar sina taktmässiga slag, aflägsna röster
höras — en raket sprakar plötsligt till och söker
fåfängt att likna de himmelska ljusen, han slocknar
just under själfva försöket, och i stället för den
präktiga elddrake, som steg upp med så mycket buller
och bång, faller en simpel trästång ner igen, tacksam
om hans fall kan höras som en enstaka plumsning
långt borta på sjön. Men i alla fall blir man vaken,
lifvet gör sig påmint på nytt — fastän det liksom
landskapet får ett förmildrande drag utaf månljuset,
som flödar ner från den utbrunna vulkanen däroppe.

Ungefär så där satt jag och tänkte för mig själf
uppe på kvarnbacken, då jag mekaniskt fäste min blick
på ett aflångt, mörkt föremål ute på den mindre
fjärden åt Vaxholm till. Det var en farkost, det såg
jag nog, och att den roddes af en ensam man såg
jag också, när han gled fram förbi den långt
utskjutande udden af Kammarholmen och på detta sätt
kom midt i månstrimman. Men när den kom närmare,
såg jag, att det inte garna kunde vara någon äkta
skärgårdsbo som rodde den. Ty det var i sanning en
underlig rodd. Än lyftes den ena åran högt upp i
luften, än den andra; än tog roddaren ett duktigt
tag med en åra, så att farkosten svängde rundt
omkring och det såg ut, som om han vände om igen
åt samma håll hvarifrån han kom. Men hur det var,
så svängde den rätt igen, och närmare och närmare
kom båten. Snart såg jag, att det var ökstocken och
att roddaren var min saknade »mästare», som således

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:12:51 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhflgra/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free