- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
92

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mästaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

6.



Det var stora ljusa dagen. När jag hunnit sansa
mig litet, såg jag på klockan och fann, att hon var
half sju. Utanföre hörde jag tunga slag utaf en hacka
eller spade, och en hes röst som siöng helt gladeligt:

»Och finns det stenar i jordens mull
så tag din spade och rappa på!
Men gnäll inte för den sakens skull!
Rappa på, rappa på, rappa på!» —


Jag steg upp och tittade ut genom fönstret. På
gärdsgården midt för fönstret satt en skata och tittade
mycket förnumstigt på »mästaren», som hackade i
backen, så att torfvorna flögo omkring honom. Några
kråkor sutto på kvarnvingarna och gjorde sin morgontoalett;
ute på backen gick tuppen med stolta steg och
gol hvar gång han tittade solen i synen, kråkorna
bockade sig för galningen och kraxade, liksom de
ville visa, att de också kunde sjunga, och en fiskmås
for händelsevis öfver backen och såg ned på dem
så medlidsamt, som om han varit öfvertygad om, att
de tillhörde en lägre värld än han, som på spända
vingar seglade där uppe i solljuset, högt öfver den
låga mullen, och inom kort fortsatte sin stolta segling
öfver fjärden, i hvars blanka yta han återspeglade sina
hvitskimrande vingar.

Det dröjde inte länge, förrän jag var uppe och
ute hos »mästaren», som fortfarande sjöng sin visa
och arbetade utaf hjärtans lust.

»Nå, se det var raskt utaf mästarn, att han är
i arbete igen så här tidigt,» utropade jag, i det jag
slog honom på axeln; »det trodde jag inte när vi skildes
i går.»

»Det trodde jag inte själf heller!» svarade han, i
det han lyfte på mössan och såg på mig med en
halft frågande, halft osäker blick; »men se det är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:30:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhflgra/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free