Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mästaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spelade mångubben och svarade — det var hela
saken.»
Han upphörde med sitt arbete, och betraktade mig
några ögonblick förvånad och tviflande, sedan tog han
sig en duktig buss ur sin näfverdosa, strök sig med
afviga handen öfver ögonen, och svarade med ett
menande leende, som lade något liknande solsken öfver
hans fula ansikte.
»Jaså, jaja! jag förstår! Littraktören vill inbilla
mig, att jag inte har drömt, utan att jag låg där oppe
vid kvarnen, och att det var han som talte till mig.
Men fast det inte går i mig utan tratt, så tack för
välmeningen i alla fall. Så full var jag inte i går
afse, att jag inte minns hvad jag gjorde. Jag gick
direkte opp från sjön på höskullen, där jag somna som
en stock! Tack i alla fall, men drömt är drömt, och
jag vet nog hvad det betyder.»
»Mästarn tror mig således inte?»
»Nej, jag var väl inte tokig, jag. Herrn vill väl,
herrn, det ser jag nog, fast det tjänar till ingenting.
Det är inte värdt att öda krut på döda kråkor, ser
herrn. Men hör nu, nu ska herrn skaffa ut buskar
och trän till i nästa vecka, så ska vi sätta ner dem,
innan det blir för surt i jorden, och så i vår, om
jag lefver, så kommer jag och gräfver upp landena
och lagar, att vi få fylla på med grästorfjorden, som
jag nu lägger i hög där nere vid gärdsgården. Och
lefver inte jag, så får väl någon annan komma och
göra resten, kan jag tänka.»
»Men hör nu, mästarn skall tro mig: det var jag,
som satt under kvarnen!»
»Jaha, jag vet nog af’et, sa’ han som gick galet,»
svarade han med samma ljusa uttryck som förut öfver
det väderbitna ansiktet; »och littraktörn ska ha tack
och heder för välmeningen! Men nu ska vi inte tala
om det längre, utan nu hugger jag i med gångarna
igen!»
Och det var och förblef omöjligt att öfvertyga
honom om, att han inte drömt sitt samtal med månen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
