- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
101

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besynnerlige herrn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i det man tydligt såg att hon ämnade göra sig i ordning
att springa, ifall svaret skulle utfalla mindre
tillfredsställande.

»Nej, mitt barn det är jag inte,» återtog den
besynnerlige herrn med ett kort leende, »och till bevis
på det, så köper jag dina påsar. Hur många har du
kvar?»

»Fyra stycken, söta, goda herrn!» svarade flickan
nu åter skinande och glad, »det gör tolf skilling
tillsammans.»

»Se här har du femti öre; men då säger du mig
hvar mamma bor? Inte sant, nu ser du nog att jag
inte är vid polisen?»

»Ja bevars, och mamma bor på Västra Humlegårdsgatan
n:r 34, till vänster inne i porten ... men
hon ä’ så fasligt sjuk och eländig, så.»

»Västra Humlegårdsgatan ... hm, det var en bra
bit det, men det är detsamma. Vill du komma med
nu, så gå vi hem till din mamma.»

»Ska herrn följa med? Hvad ska herrn hos mamma
att göra?» sporde flickan ånyo, i det man tydligt såg
att glädjen öfver den frikostiga betalningen stridde
med ett nyvaknadt misstroende hos den lilla.

»Gå förut, barn!» sade den besynnerlige herrn med
samma välvilliga och korta leende som förut, »begriper
du inte att jag vill hjälpa henne?»

De hade under tiden gått några steg uppåt den
tvärgata, som var närmast boden, och stodo nu nästan
midt under en gaslykta. Den lilla trasiga flickan såg
upp i den besynnerlige herrns ansikte, och hvad hon
där såg måtte hafva varit af den mest lugnande natur,
ty snabbt som tanken fattade hon hans hand just då
han ville föra börsen, ur hvilken han tagit femtioöret,
tillbaka i sin ficka, och kysste den hastigt och med
denna smekande tacksamhet, som man finner äfven
hos det mest vanlottade barn, i det hon hviskade:

»Ja, nu går jag gärna förut, för herrn ä’ inte
vid polisen!» Och därmed skyndade hon förut gatan
uppåt, öfver Brunkebergstorg och framåt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:41:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhflgra/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free