- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
102

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besynnerlige herrn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Malmskillnadsgatan, i det hon litet emellanåt vände sig om för att
se om den besynnerlige herrn verkligen följde henne.
Och det gjorde han också ganska riktigt. Den långa,
gängliga gestalten, hvars gång blef så mycket mera
svängande genom de under den nästan fotsida kappan
fängslade armarna, och hvars längd blef ännu ansenligare
genom den smala, högkulliga hatten, följde henne
hack i häl med hastiga och ljudlösa steg. Den lilla
flickan saktade ett par gånger sin hastiga gång och
ville försöka att tilltala honom, men han svarade icke,
han bara gick med samma raska och ljudlösa takt
som förut. Flickungen blef nästan hemsk till mods,
isynnerhet när hon utför Dödgräfvargränden kom till
de mindre besökta stigarna nedåt Träsket, och
oupphörligt såg den besynnerlige herrn i hälarna på sig,
utan att höra hans steg, och utan att han yttrade ett
ord.

Slutligen, just när hon skulle vika af in på Västra
Humlegårdsgatan, ifrån den backe som leder dit upp
från det gamla Träsktorget, nu Roslagstorg, blef hon
rädd för något annat. Hon var visserligen van att
gå den vägen i mörkret, och van vid de bullersamma
scener som utanför en och annan krog plägade uppföras
där; men då hon just nu i hörnet såg en svart massa
af larmande och druckna karlar intaga nästan hela
gatan, blef hon ändå mera rädd för sin följeslagare,
och sade i det hon vände sig om midt i backen och
tvär stannade framför den tyste ledsagaren:

»Det är kanske bäst, goda herrn, att vi vänder
om och går andra vägen opp, för nu ha de kommit
ut fulla ifrån ’Morianskan’ igen!»

»Det gör ingenting, gå på du bara!» svarade den
besynnerlige herm lika lugnt och stilla som förut.

»Men om di vill åt herrn då?» återtog den lilla.

»Mig vill ingen åt, kära barn. Men gå du bredvid
mig, så vill ingen af dem åt dig heller.»

Och därmed fattade han flickans hand och fortsatte
vägen uppåt backen. Just när de kommo upp där
karlarna stodo blef bullret ännu värre, och en af de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:41:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhflgra/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free