Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besynnerlige herrn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, så goda, så goda franska brön,» svarade flickan
med lysande ögon.
»Köp då några sådana också, och när du se’n
kommer hem med veden och ljusen, så ska du få köpa
hem litet mjölk åt din mamma och dig. Skynda dig nu.»
»Usch ja, det ska gå som schas, det,» försäkrade
flickan i det hon tog korgen, som hon ställt ifrån sig
på bordet, och skyndade ut genom dörren.
När den besynnerlige herrn blef ensam, slog han
ner sin långa kappkrage, lutade sig öfver den sofvande
kvinnan och lyste försiktigt på henne med ljuset i
ena handen, under det han med den andra tog upp
ur fickan på sin långa rock en liten flaska, som han
skakade i det han forskande betraktade den sjuka.
»Nej, jag bedrar mig inte,» sade han halfhögt
för sig själf, »hon sofver inte, hon är afdånad, såvida
hon inte ...» och nu ställde han flaskan på sängkanten
och lade sakta sin hand på den sjukas bleka panna,
»nej, hon är inte kall, pulsen slår vid tinningen, Gud
ske lof, kanske är inte min julafton förlorad!»
Och nu ställde han ljuset på spiselkanten och gick
med tysta steg tillbaka till sängen. Den långa rocken
tycktes hindra honom, och han tog den af sig och lade
den öfver sängen på den sjuka. Sedan det var gjordt,
tog han upp ur bakfickan på sin gammalmodiga bonjour
en fin, hvit näsduk, slog några droppar af flaskans
innehåll i ena hörnet, hvarpå han först strök den
afdånade kvinnans tinningar och sedan satte näsduken
för hennes mun.
»Men hvad gör jag?» frågade han i detsamma
halfhögt sig själf, och det tycktes ett ögonblick, som
om han velat draga näsduken tillbaka; »har jag rätt
att ingripa i vår Herres beslut? Har jag rätt att
återkalla den stackars kvinnan till ett lif, som för henne
troligen endast varit och är en börda? Jo, jo, jag har
det, jag skall det, ty hon är mor. En annans öde beror
på hennes. Men hon rör sig inte, kanske tog jag för
litet eter, låt oss försöka med en ny dosis.» Och nu
fuktade han näsduken ånyo, och förde den på nytt till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
