- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
110

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besynnerlige herrn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Seså, klaga inte nu ... er lilla flicka har skaffat
oss alla jul! Var lugn, det ska nog bli bättre. Hur
länge sedan var det ni åt sist?»

»Jag tror, att det var i förrgår ... jag vet inte ...
jag har varit så sjuk ... jag trodde, att det skulle
bli slut i dag, men vår Herre ville väl inte ta mig
till sig än, då han skickat en god människa till hjälp i
min nöd! Fast, hvad har jag att lefva för ... jag arma
eländiga varelse!»

»Ert barn!» svarade den besynnerlige, med
allvarlig stämma.

»Ja, ja, mitt barn, mitt stackars, välsignade barn!»
och stora tårar rullade utför hennes infallna kinder.

»Seså, gråt inte, det gör er sämre igen.»

»Nej, låt mig gråta, det stärker ... det lättar ...!
Ack, hvad det värmer skönt ifrån brasan ... här har
inte varit eld på hela dan ... och det är så kallt ute.
Men hvarför kommer inte Maria, hon behöfver nog
värma sig, hon stackare! Tyst, nu går det i porten.
Hon kommer!»

Och den sjuka försökte att resa sig upp, men då
vid denna rörelse det trasiga linnet föll ned öfver
hennes afmagrade axlar, så gömde hon dem på nytt
med en känsla af blygsel under det torftiga täcket,
och tillslöt ögonen, medan den lifliga färgen på hennes
kinder gjorde henne nästan vacker i allt sitt elände
och sin hjälplöshet.

Det var den lilla, som kom. Alldeles fullastad
och med strålande blickar trädde hon in i rummet,
och sedan hon på bordet satt ifrån sig korg och panna
och en bleckflaska med mjölken i, ville hon rusa fram
till sängen, till den sjuka modern, då den besynnerlige
herm uppfångade henne på halfva vägen, och sade,
i det han med mildt våld förde henne fram till brasan.

»Först skall lilla Maria värma sig litet ... kyler
alldeles ut mamma annars ... seså, inte streta, kom
nu ...... nå, jag tror att det smakar, hvasa?»

»Ack så skönt, så skönt!» hviskade den lilla, i
det hon öfverlämnade sig åt det för henne så ovana

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:41:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhflgra/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free