Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besynnerlige herrn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som väl någon poliskonstapel i världen gjort på någon
julafton här i tiden.
»Underlig kurre, det där,» sade konstapeln för sig
själf, i det han vek af uppåt Västra gatan, sedan han
vid hornlyktan kastat en blick på det som han hade
i handen, och därvid tyckts göra en ingalunda obehaglig
upptäckt, »förbannadt underlig kurre; men en bra kurre
också. Riktigt slug ä’ han väl i alla fall inte, då
han går så där och tar reda på allt möjligt patrask,
i stället för att sitta i sin fina våning på — — nåja,
hvad angår det mig? Nu går jag och tar mig en liten
styrkedryck så länge.»
Medan konstapeln utförde denna lofvärda föresats,
skyndade den besynnerlige med samma tysta och snabba
steg som förut Norrmalmsgatan framåt, öfver
Norrmalmstorg och Kungsträdgården vidare framåt Norrbro
och staden. Klockan slog half elfva i Jakobs kyrka
just när han gick förbi henne, och detta påskyndade
hans steg ännu mera.
»Redan half elfva,» sade han för sig själf, i det
han gjorde en ännu större svängning än vanligt på
sin gängliga lekamen, »då ha de väntat därhemma.
Nå, de kunna också gärna vänta litet ... ä’ hvarken
hungriga eller frusna. Hm, kan just undra hvad det
skulle kosta att ha alla människor i hela staden värmda
och mätta i kväll? Gudnås så visst! kostar mycket
mera än jag kan komma ut med. Nåja, man får vara
nöjd med litet.»
Och därmed fortsatte han sin väg, kastande
oupphörligt spejande blickar omkring för att se, om han
ännu skulle kunna på sin väg möta någon nöd att
afhjälpa, någon sorg att lindra. Men gatorna voro
folktomma, som vanligt vid denna tid på en julafton; både
rikedom och nöden hade uppnått sina boningar. Det
lysto grant öfverallt ur de stora våningarna, och
de flesta butikerna voro stängda; — äfven ur de små
fönstren lyste det, och det låg som en ande af frid
öfver den snöbetäckta jorden, medan julnattens stjärnor
tindrade på fästet lika klara som då de ledde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
