- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
123

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besynnerlige herrn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sa’ att han skulle ta oss med sig hem till pappa. Och
s& drömde jag, att han tog oss med sig och så kom
vi till ett stort, stort hus ... ja, jag tror att det var
själfva slottet, du ... och där mötte vi en grann, grann
herre, som var så vacker och hade så mycket förgyllning
på sig ... och det sa’ han var min pappa ... men
så, just som jag tyckte att jag ville flyga i famn på
honom ... så var han borta och du, mamma, var också
borta ... och det var bara jag och den besynnerlige
herrn kvar ... och då tyckte jag ... men vet du mamma,
det var så besynnerligt så ...»

»Nå, säg, kära barn, hvad tyckte du?» frågade
modern, som rest sig upp i sängen, och med andlös oro
tycktes lyssna till den lillas prat. »Hvad tyckte du?»

»Jo, jag tyckte att jag var stor ... och så grann,
så grann ... och att jag stod i ett stort, stort rum,
och att den besynnerlige herrn stod bredvid mig, och
att jag sjöng så vackert, du mamma, och att hela salen
var full med granna herrar och fruntimmer, och att
de klappade i händerna åt mig. Och då nickade den
besynnerlige herrn åt mig så godt, och allt eftersom
jag sjöng, så blefvo vingarna större och större på
honom, och till slut så försvann han genom taket, du,
och jag tyckte, hur jag ändå såg honom flyga allt
högre och högre, och när han var som högst oppe, du,
så tyckte jag att han hade dig med sig, mamma, och
att ni båda två såg så glada och nöjda ut! Men mamma
lilla, hvarför gråter du? Det var väl ingenting att
gråta åt? Eller är du värre sjuk nu igen?»

»Nej, nej, kära barn!» hviskade modern, »men ser
du, Maria lilla ... jag tänkte på hvad din dröm kunde
ha att betyda.»

»Nå, hvad skulle den betyda, mamma?»

»Jo, att jag går bort ifrån dig, mitt kära barn, och
att du kanske ska bli lyckligare genom det, än om jag
stannade kvar.»

»Nej, mamma, du får inte dö ...! du får inte gå
ifrån mig ... du är ju bättre nu, är du inte det?»

»Jo, kära barn, mycket, mycket bättre! Men akta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:30:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhflgra/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free