- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
125

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besynnerlige herrn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som icke ser till kläderna utan till hjärtat, och som
genom sin ende son sagt till människorna: »Den som
mycket älskat, honom skall mycket varda förlåtet!»

*


5.



Några dagar efter jul återfinna vi den sjuka modern
och hennes dotter i ett litet snyggt och varmt rum på
Norra Tullportsgatan, nära intill Surbrunn. Redan på
juldagsmiddagen hade den besynnerlige herrn infunnit
sig i sällskap med en läkare, en äldre man, som, sedan
han undersökt den sjukas tillstånd, svurit några mustiga
eder öfver fattigläkaren, som icke besökt henne och
ordinerat några stärkande medikamenter, förklarat att
som det var mycket mera fara för den sjuka att stanna
kvar i det kalla och fuktiga rummet, så borde en
flyttning i väl tillsluten vagn företagas genast på
annandagsförmiddagen. Så skedde också, den
besynnerlige, åtföljd af sin betjänt, som hade med sig pälsar
och filtar, samt ett äldre fruntimmer, som hade ett
knyte med kläder åt lilla Maria, infann sig klockan före
tio på annandagen, och väl inpälsad och omsvept fördes
den sjuka och hennes barn till den nya bostaden, som
den besynnerlige herrn hyrt af en vaktmästareänka,
en gammal, hederlig gumma, som också var ibland hans
skyddslingar. Fru Hindell och hela hennes snygga
sällskap höllo på att trycka sönder de smutsiga
fönsterrutorna åt gatan för att få se instufningen och
affärden, och man kunde nästan höra ända dit ut, hur
den värda frun därinne skrek och väsnades öfver »den
där sturska damen, som skulle ha en sådan bondtur»!
Hon blef dock betydligt höfligare när betjänten, efter
att ha bultat på hennes dörr, lämnade henne de tjugu
riksdaler i obetald hyra, som den sjuka kvinnan stod
i skuld för, och hon följde med ända ut i portgången

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:30:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhflgra/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free