Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besynnerlige herrn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att tacka för likviden, under oupphörliga bedyranden
om hur väl hon hade velat den sjuka, fast denna hade
varit alldeles för stursk af sig för att vilja af henne
mottaga någon hjälp. Hurudan den hjälp varit, som
hon erbjudit henne, därmed teg fru Hindell visligen,
och sväljde äfven med god smak den gamle betjäntens
yttrande: »att man ska vara bra litet barmhärtig, när
man kan vilja taga penningar för ett hål, där han inte
skulle vilja inhysa en hund en gång».
Allt detta var nu öfverstökadt, och vi återfinna,
som nyss sades, den sjuka och hennes barn i ett hem,
som huru tarfligt det än var, i jämförelse med det
förra med allt skäl kunde kallas ett paradis. Det var
lågt i taket och fönstret låg visserligen tämligen djupt
ner mot gatan; men det var varmt och godt; snygga
trasmattor betäckte golfvet och en pärlfärgad säng med
rena, hvita lakan och en randig filt öfver, tjänade nu
den sjuka kvinnan till läger. Några stolar af samma
färg, ett litet bord vid fönstret och en liten sängbyrå
mellan dörren och kakelugnen, fulländade möbleringen.
Den sjuka hade en ren, hvit nattröja och mössa,
och lilla Maria var klädd nästan som ett riktigt
herrskapsbarn, och satt nu vid fönstret med en bok framför
sig på bordet, medan den sjuka modern sof, och en
liten glad brasa sprakade i kakelugnen.
Den lilla flickan lutade hufvudet i händerna och
med bägge armbågarna på bordet var hon till den
grad fördjupad i läsningen af sin bok, att hon icke
hörde huru dörren öppnades, och den utanför boende
änkan, en liten rund och godmodig gumma om sextio
år, inträdde i rummet helt tyst och varsamt, bärande
en spilkum med varm hafresoppa.
»Jaså, hon sofver, stackars liten!» hviskade gumman
i det hon kastade en blick på den sjuka, »då är det
väl så godt att jag tar ut soppan igen och håller den
varm ... hm, hm, hvad den flickungen läser! Maria
lilla!» fortsatte hon lika tyst, i det hon närmade sig
den lilla, »ä’ inte barnet hungrigt? Vill hon ha litet
franskt bröd och litet soppa? Kom ut till mig, så ska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
