- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
133

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besynnerlige herrn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hur ett barn så kunde fasta sig vid en främmande,
hur välgörande han än måtte vara.

»Det måtte bestämdt vara någon släktskap med i
spelet,» menade gumman, »fastän flickan inte vet det
själf.»

»Å herre Gud!» svarade en dag en gammal mamsell
ifrån Drottninghuset, »menar frun att han skulle vara
hennes far, den besynnerlige herrn?»

»Tycker mamsell det, nej det menar jag visst inte!
Men att han är släkt med fadern, eller känner honom
mycket väl, det vill jag gå i god för. Jag har lagt
ut kortena om’et, ja väl hundra gånger, och det ligger
alltid en stor, grann karl till huset, men han går på
en fasligt mörk väg, och det ser rakt åf ut som om
flickan och han aldrig skulle mötas, för spader åtta
ligger alltid i vägen.»

»Ja, ä’ det inte märkvärdigt!» menade mamsellen
och skakade på hufvudet, »det är rakt precis som när
jag lägger ut dem för att se, om jag ska komma opp
te slottet och se kungliga rummena en gång till i mitt
lif. Jag har inte varit där se’n Karl Johan dog. Och
då ligger också alltid spader sjuan eller åttan i vägen.»

»Ja, de må säga hvad de vill om kortena, men den
som inte tror på dem, den är då sämre än en hedning,»
försäkrade änkan, »och att den flickan blir något stort,
det slår inte felt. För alltid ligger det en stor och
ljus väg för henne, och bref med pengar och presenter
och Gud vet allt hvad! Och alltid ser det ut, som om
hon skulle få så fasligt mycket folk omkring sig, och
alla ha de hjärtliga tankar till henne.»

»Gud bevare flickungen!» suckade drottninghusmamsellen
andäktigt, »’många ulfvar kringvankar och
låtsar hjärtliga tankar’, hette det i min ungdom. Och
de ä’ väl inte bättre än, tänker jag!»

»Det har inte fara,» svarade gumman, »för Maria
är en bra flicka — och något stort blir det af henne,
det är säkert, det!»

Och den gamla skulle inte få så orätt.

En dag satt Maria som vanligt vid pianot, då dörren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:41:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhflgra/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free