- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
134

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besynnerlige herrn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till det inre rummet öppnades och den besynnerlige
herrn inträdde. Maria satt drömmande och lockade ur
instrumentet toner, som hon själf icke visste hvarifrån
de kommo; hon kände sig gripen af ett så underligt
vemod; för första gången på många år hörde hon icke,
att hennes välgörare kom in.

Den besynnerlige märkte det, men var lika godmodig
och lika vänlig som vanligt, då han efter en
stund lade sin hand på hennes axel, och sporde med
halfhög stämma:

»Hvad tänker du på, mitt barn?»

»Min välgörare!» utropade Maria i det hon skyndade
upp, rodnande öfver sin tankfullhet, »jag tänkte ...
jag vet knappast själf hvad jag tänkte ... jag drömde
att jag sjöng ... sjöng så som jag aldrig kunnat, kanske
aldrig skall kunna sjunga.»

»Man kan alltid hvad man vill,» svarade den besynnerlige
i det han satte sig bredvid henne, »och Maria
skall nog lära sig sjunga, om hon vill det med allvar.»

»Ack ja, nog vill jag det, men hvem skall lära
mig? Min nuvarande lärare sade mig i går, att nu
har han lärt mig allt hvad han kan ... och att ... att
nu ...» — här stannade hon förvirrad.

»Nå, hvarför fortsätter icke Maria?»

»Därför att jag fruktar, att min välgörare kunde
anse mig otacksam, om ...»

»Skall jag hjälpa dig med att utsäga de fasliga
orden?» frågade den besynnerlige med sitt godmodiga
leende, »han sade kanske, att du borde komma ut för
att få lära dig mera? Var det inte så?»

»Jo, så var det!» svarade Maria sakta.

»Nå, ser du, att jag gissade rätt? Och det vågar
du inte säga mig, mig som lofvade din döende mor, att
jag skulle vara ditt skydd och stöd?»

»Ni har redan gjort så mycket, så mycket för
mig!» hviskade den unga flickan rörd, i det hon lutade
sig öfver hans hand, som hon kysste.

»Ja, men ännu har jag inte gjort allt hvad jag
bort, mitt kära barn! Hör nu hvad jag har tänkt ut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:41:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhflgra/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free