Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besynnerlige herrn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle jag. gamla enfaldiga stackare, kunna fara på
järnväg och lära mig tala franska, och då skulle jag
ju bara bli till besvär for barnet, vet jag! Å nej, vår
Herre styr nog för henne så det blir bra, och får
jag lefva, så skall jag nog få se, att kortena hade
rätt, och att den ljusa vägen låg för henne!»
Några veckor därefter tog Maria afsked af sin
käre välgörare och af den gamla kvinnan, som så
länge varit henne i moders ställe, och med ett
framtidshopp, som segrande höjde sig öfver stundens smärta,
gick hon på en gång vemodig och glad sitt ljusa
framtidslif till möte.
Det fattiga tiggande barnet var nu en blomstrande
jungfru — en rik natur var räddad åt fosterlandet
och konsten.
När »besynnerlige herrn» på den dagens afton satt
i sitt ensliga hem och tänkte på den unga fågeln, som
nu glad och undrande flög ut i den nya värld som
öppnade sig för dess tjusta blickar, sade han för sig
själf:
»Jag skall kanske aldrig återse henne här i världen,
men det är detsamma. Gud skall välsigna mitt utsäde,
och hon skall uppfylla min sista önskan i afskedets
stund:
Kom igen som en renhjärtad kvinna, om också
konstens högsta mål ej hinnes af din längtande själ.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>