- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
141

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kråk-Matts

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Tack, Mattias, och gu’ signe dej!»

»Hur ä’ det me’ kyttingen?» frågade Mattias och
tittade nu bortåt korgen till.

»Jo tack, han ä’ så rar, så!» svarade Kajsa-Stina,
»han bara äter och sofver.»

»Det ä’ dygden på dom, det!» återtog Mattias, och
när nu gumman snyftande gick ut i farstun for att
tömma potatisen i en korg, som hon hade därute, tog
han fatt i Kajsa-Stinas hand, drog ner henne på bänken
bredvid sig och sade hastigare än han plägade:

»Hur ä’ det nu: har Kajsa-Stina hört åf’en någe’?»

»Söderman?» frågade Kajsa-Stina, och då Mattias
nickade, fortfor hon sakta, under det att det lyste till i
ögonen på henne: »han lär ska gifta sig i nästa vecka,
säjer di.»

»Med Sjöbergs Lina, ja!» inföll Mattias och fortsatte
sedan i det han spottade utåt golfvet: »Han får gål
med henne, kantänka.»

»Inte skulle jag fråga efter’t, om det inte vore för
gossens skull,» sade Kajsa-Stina efter en stunds tystnad.

»Bryr du dej inte om’en längre då?» frågade
Mattias lifligare än han brukade.

»Nej då, det har jag fått nog åf,» svarade hon.

Mattias teg en stund och tittade ut genom fönstret.
Då gnydde den lille borta i korgen, och Kajsa-Stina
steg upp, gick fram till honom och började sakta draga
korgen fram och tillbaka, så att den gnällde mot de
grofva golftiljorna.

Mattias steg upp från bänken, gick sakta fram till
Kajsa-Stina och stannade strax bakom henne. Det
syntes tydligt på honom att han ville säga något, men att
han hade svårt att komma fram med det. Slutligen
sträckte han ut handen, strök henne sakta mellan
axlarna ett par slag och sade sedan:

»Du skulle väl allt behöfva en far åt kyttingen där
ändå, Kajsa-Stina?»

»Han får väl hjälpa sig utan,» svarade hon utan
att vända sig om.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:41:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhflgra/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free