- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
142

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kråk-Matts

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Jaja, men det blir söcknigt, det! Kan inte jag få
bli far åt’en, tror du?»

»Du?» ropade Kajsa-Stina till och vände sig om.
»Nej, Mattias, bättre ä’ du väl värd, än ett tocke’
stycke som mej!»

»Men, om jag nu inte exmerar någe’ bättre då?»
frågade Mattias och försökte slå armarna om henne.
»Om jag nu inte frågar efter hvad som har varit, utan
bara det som blir?»

»Nej, Mattias,» svarade hon och drog sig undan
honom; »det kan aldri’ hända mej att jag går te prästen
och skaffar styffar åt gossen där!»

»Nå, men om vi låter bli te gå te prästen då?»
hviskade nu Mattias, som började bli litet yr i hufvudet.

»Nej tack, det har jag också fått nog åf!» svarade
Kajsa-Stina.

Mattias teg en lång stund. Han gick fram till
fönstret, stod där tvekande ett ögonblick, vände sedan
om till Kajsa-Stina, som stod kvar bredvid korgen, och
sedan han harklat ett par gånger, sade han med annan
ton än nyss:

»Nå men, Kajsa-Stina, vill du inte komma te mej
ändå, då?»

Nu vände hon sig om och såg på honom, såg på
honom undrande och länge.

»Hvad menar du, Mattias?» frågade hon slutligen.

»Jag behöfver någon människa, som hjälper mig i
stugan, och du behöfde någon som gör karl åf pojken
din. Ska vi inte därför slå oss ihop, så slipper du ifrån
det här elände’, och jag får någe’ te knoga för, och
vill du inte ha’t anner’leds, så inte ska jag säga ett ol,
det kan du sätta dig på!»

»Ja, kan du hålla fast ve’ det, då vet jag ingen
som jag hellre vill komma te än dej!» svarade
Kajsa-Stina, och därvid blef det, och ord höllo de båda, hur
mycket man än pratade om motsatsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:41:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhflgra/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free