- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
144

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kråk-Matts

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på höstsidan brukade komma nerdejsande mellan
backklintarna.

Mattias kunde bra med att salta strömming, och
när han satt nere vid sjön och gälade den, slängde han
alltid ut inkråmet åt kråkorna, hvilka voro nere och
skuttade omkring honom, alldeles som han varit en
gammal kamrat. Han pratade då med dem, och de
kraxade i olika tempo och tonarter och hade så mycket
att berätta — på sitt vis förstås; men det var alldeles
som om gubben förstått dem och de honom.

Det var på vårsidan en dag då gubben satt i
solsticket på sin farstukvist och lagade skötar. Kråkparet
i asken hade redan i mars börjat reparera sitt gamla
bo, och en fjolårsunge, som brutit vingen på sig, när
han ville för tidigt ur boet förra sommaren, och som
därför stannat kvar hos gubben och blifvit hemtam som
en kanariefågel, satt bredvid honom på farstubron och
tittade på huru föräldrarna byggde. När de kraxade
till, svarade han med ett: »kra-ak!» och lyfte på den
färdiga vingen; det såg ut som om han också velat ut
och leta efter pinnar och strå att bygga med, men som
den andra vingen fortfarande nekade att göra tjänst,
ruggade han upp fjädrarna, bet i den med sin stora
svarta näbb och sade därpå ett nytt »kra-a-ak», som
var mycket långsammare än det förra.

»Hur ä’ det med dej, Pelle?» frågade gubben och
tittade på honom öfver glasögonen, »ä’ du lessen?
Jaja, den hära vårsprickningen, det ä’ en baddare te
sätta oro i kroppen! Jag minns väl, jag — — men
har en nå’n skavank, så får en väl lugna säj! Jag fick
så jag me’, fast jag ingen skavank hade! Men får du
lefva, så går det väl öfver, sa’ han som körde i sjön.»

Nu blef det ett förskräckligt kraxande uppe i asken.
Far själf hoppade upp och ner på grenarna, lyfte på
vingarna och gjorde en sväng utåt, men kom genast
tillbaka igen, mor tittade ut ur boet med en lång pinne
i näbben, och det lät »krak» på »krak» allt argare och
häftigare.

»Hvad ä’ det nu då?» frågade Mattias och tittade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:30:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhflgra/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free