- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
146

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kråk-Matts

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hörde därpå uppmärksamt på hvad den förstkomna
berättade, gjorde sedan tillika med kamraterna ett kast
upp i luften, kraxade i korus och satte sig ner igen,
merendels hvarje gång bytande plats med någon annan,
hvarvid ett kort kraxande ägde rum mellan de båda
byteskråkorna, hvilka sågo ogement artiga ut, när de
bockade sig för hvarann.

Mattias satt en god stund och hörde på hur de
kraxade, och många tankar kommo och gingo i hans
hufvud. Det var länge sedan han hört af fostersonen
nu; vid julen hade han fått ett kort bref och en kardus
tobak från honom, sedan hvarken det ena eller det
andra och ändå var det nu i slutet af april.

»Kan undra om du har sett te honom någe’?»
frågade han ovillkorligt och fäste sin blick på kråkan i
talltoppen, som nu teg ett ögonblick. »Vet du någe’
om’en, så kunne du gärna tala om’et för mej?»

»Krak, kraak!» svarade kråkan, och Mattias tyckte
riktigt att hon skakade på sitt svarta hufvud och att
de kloka ögonen lyste i skallen på henne.

»Jaså, du har inte sett’en någe’?» fortfor gubben
och tittade utåt fjorden. »Ne-nej, han får väl inte vara
mycket ute, och så godt kan det vara! Det finns så
mycke’ djäfvulstyg i stan, och skepparblod har han i
ådrorna på sig! Men vi ska hoppas han står sig som
en karl, eller hur du, Pelle?»

Den vingbrutna kråkan svarade ingenting, bara
flaxade med ena vingen. Men i detsamma blef det ett
fasligt väsen i alla trädtopparna rundt omkring. Alla
kråkorna skreko vildt öfver hvarandra, därpå lyfte de
hastigt och begåfvo sig af i susande fart öfver
bergklintarna och försvunno åt andra sidan af ön.

»Hvad kom det nu åt dom? Var det någe’ di
inte ville tala om?» frågade Mattias sig själf med en
underlig beklämning öfver bröstet. Men i detsamma
fick han se en segelbåt, som kom i strykande fart
öfver fjärden, stäfvade rakt på hans halfruttna gamla
brygga och lade inom kort till vid den med buller och
bång.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:41:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhflgra/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free