- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
152

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det bästa af allt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

företrädesrätt att så se och känna, och skulle den väl
annars kunna utföra sin sändning i världen? Om den
skulle se sin väg genom de svikna illusionernas krossade
glas, som vi gamla, hvad mål skulle den då kunna
upphinna? Nej, lustigt mod och rosigt hopp måste den
hafva med sig på resan; sak samma om kappsäcken
är så väl packad eller icke. Så tyckte också de unga
männen, och när därföre jägmästaren föreslog en skål
för en lycklig resa med lätt packning och hastig fart
till god hamn, så emottogs denna skål med skallande
jubel af alla.

»Du är en krona!» skrattade gradpasseraren, i det
han stötte sitt glas mot jägmästarens; »och slutar du
icke som generaldirektör för skogsstyrelsen, så är det
inte mitt fel!»

»Ja, inte mitt heller!» försäkrade jägmästaren, i det
han tog en duktig klunk ur punschglaset framför sig;
»jag har ätit tillräckligt många middagar för att kunna
vara kompetent till platsen.»

»Hvad det beträffar, så borde du kunna vara mogen
till att blifva konseljpresident, eller något annat fint,»
inföll den yngste af teknologerna, en lång, mörklagd,
liflig fyr med blixtrande ögon och gropar i kinderna
samt med läppar så friska som en ungmös, om inte
de vackra svarta mustascherna, dem han litet emellan
tummade på, hade burit vittne om hans manliga kön;
»ty middagar har du ätit många!»

»Och goda sedan,» sade gradpasseraren.

»Lita på det, gossar,» svarade Kron, i det han
belåtet strök sig om hakan; »och en god middag, det
är ändå det bästa af allt.»

»Materialist!» utropade han, som tagit graden, i
det han lyfte upp sin ljusa tupé högt öfver sin glatta
panna, som var alldeles för slät för att kunna se så
tankediger ut, som ägaren önskade och hoppades; »det
bästa af allt är att få lefva och verka i idéens tjänst.»

»Det var då också en idé,» sade provisorn med torr
och något släpande stämma; »jag tycker att det bästa af
allt är ett godt apotek på hyggliga betalningsvillkor och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:20:07 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhflgra/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free