- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
157

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det bästa af allt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hafva brummat vid första underrättelsen. Ty det var
det märkvärdiga med farmor min, att så vek och öm
hon än var, så hade det händt ett par gånger, att
hon visat både mera kraft och sinnesnärvaro än farfar
själf, och ville hon någon gång visa, att hon också
hade något att säga i huset, så plägade farfar moltiga
af pur förvåning, stoppa sin stora pipa, tända på den,
gå sin väg och låtsa om ingenting, utan låta fem vara
jämnt. Från det ögonblick, då den tredje sonen
lämnat hemmet, tycktes också en märkvärdig förändring
föregå med den myndige kronofogden. Farmor kunde
ibland öfverraska honom med att låta min far sitta
och rida ranka öfver hans knä, något som aldrig händt
med de äldre barnen. Första gången hon kom på farfar
med det, såg han litet flat ut, men sade slutligen
kärft: »Får väl roa pysen med något, eftersom han är
ensam nu. De andra voro alltid två, de.» När det
led åt den tiden, att far min skulle i skolan, så sade
farfar en vacker dag till sin förvånade hustru: »Du
minns ju häradshöfding Malm, som det gick på tok för
härom året?»

»Ja, nog minns jag honom,» svarade farmor.

»Sonen hans ligger i Uppsala och svälter,»
fortsatte farfar; »jag var ju fadder åt pojken och får väl
därför hjälpa honom litet, kan jag tänka.»

»Ja, det var snällt af dig, min gubbe,» svarade
farmor; »men på hvad sätt tänker du hjälpa honom?»

»Ja, hvad tycker du själf? Skicka honom litet
pengar kanske.»

»Det hjälper bara för stunden.»

»Ja-ja, ä’ så det. Hade därför tänkt på att ta
honom hit, rakt åf.»

»Som skrifbiträde?»

»Ja visst ... och så ... och så» ... här tittade
farfar ut genom fönstret, som om han haft något mycket
viktigt att se på ute på gården, fastän bara tuppen
stod där och tittade på sned på en kråka, som flög
öfver; »och så kunde han ju läsa med pojken här,
vet jag.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:41:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhflgra/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free