- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
158

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det bästa af allt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Farmor flög upp från stolen, satt i rörelse som
af en fjäder; med glädjestrålande ansikte skyndade
hon fram till sin man, lade båda sina händer på hans
axlar och stammade med darrande röst:

»Är det ditt allvar, Samuel?»

»Ja, hvarför skulle det inte vara det? Får lof att
hjälpa unge Malmen, vet jag!»

»Du tar honom inte ifrån mig? Han behöfver
inte fara till Skara? Gud välsigne dig för det ...
det ersätter mig de tre som jag saknar!»

»Hm, ska väl hålla mitt fadderlöfte, vet jag!»
mumlade farfar i det han steg upp, klappade farmor på
armen och gick ut.

Och på det sättet fick min far informator och
behöfde inte då komma ur hemmet för att gå i skolan.

Den mellersta brodern, han, som var bruksbokhållare
och snart skulle blifva inspektor, kom hem året
efter och fick höra hur det nu var tillställdt. Ett
bittert leende krusade hans läppar när han hälsade på
sin far, och kärf som denne sade han endast:

»Jaså, tiderna förändras, ser jag. Förut fanns det
inte rum för oss barn, nu finns det till och med plats
för informator!»

»Hut, lymmel!» svarade farfar, och det var allt
hvad de sade hvarandra efter åtta års skilsmässa.

Den äldre brodern hade kommit för att få faderns
borgen för en förvaltareplats, som han skulle ta emot;
men han fick resa igen med oförrättadt ärende, trots
farmors alla böner.

»Går inte i borgen för mina söner!» svarade farfar
envist. »Hjälp er själfva, så har jag fått göra!»

Och därvid blef det. Min fars bror reste igen dagen
därpå. Det var endast på min mors enträgna böner,
som han kunde förmås att stanna öfver natten; och
när han tog afsked af farfar, sade han med en hård
blick på min far, som stod och undrade hvarför han
inte fått en enda vänlig smekning af sin bror:

»Lycka till med fars- och morsgrisen! Han kommer
nog att göra er glädje!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:41:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhflgra/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free