- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
159

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det bästa af allt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Sköt dig själf, du, och sopa rent för egen dörr,»
svarade farfar, i det han vände sig bort från sonen
och blåste röken ur sin pipa midt i ansiktet på
farmor, som stod tårögd borta vid fönstret.

När brodern hade satt sig upp i vagnen och farit
sin väg, gick min far fram till farfar, som stod kvar
på samma plats, sändande väldiga rökmoln ur sin pipa,
och sade helt barnsligt, i det han såg upp i hans
stränga ansikte:

»Hör du, pappa! Är du inte pappa åt bror Erik
också, som gick?»

»Jo visst! Hvarför frågar du det?»

»Därför att du var så elak emot honom och brukar
vara så snäll emot mig.»

Farfar svarade ingenting, tog ett steg fram emot
min far, höjde armen, som om han velat slå till honom,
men hejdade sig, kastade en vredgad blick på farmor
och gick ut, i det han slog igen dörren, så att
fönsterrutorna skallrade.

Dagen därpå fick informatorn resa sin väg och min
far skickades efter ett par dagar till skolan i Skara,
där han första gången i sitt lif fick pröfva på hvad
det ville säga, att vara ensam i världen.

*


3.



Om min historia tråkar ut er, så ber jag att ni
måtte säga ifrån, och jag slutar strax,» sade Hult efter
en liten paus till sina kamrater omkring bordet.

»Nej, visst inte, fortfar du!» svarade hans kamrat,
teknologen; »det är alltid roligt att höra talas om
gamla tider, när man dricker ett glas och drömmor
om kommande. Men det får jag säga, att farfar din
var en hjärtlös kanalje till gubbe.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:41:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhflgra/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free