- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
162

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det bästa af allt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

händerna i kors och inte veta hvad de skola göra.
Utan att yttra en klagan, utan att unna sig den minsta
hvila, satt hon vid sjukbädden natt och dag, och när
min far kom hem för att ännu en gång i lifvet få se
sina dagars upphof, tyckte han att modern såg lika
svag och eländig ut, som den döende fadern, hvilken
han knappt kunde känna igen mera. När gossen trädde
fram till sängen, for ett skimmer af glädje öfver den
döendes bleka och matta drag; med mödosam ansträngning
lyfte han armen för att lägga sin hand på sonens
hufvud, men den föll tillbaka på täcket, och när då
min far gråtande lutade sig ned öfver den vissnade
handen, smekte den hans kind på ett sätt, som gossen
aldrig förr känt, och med ett sista ansträngande af
sin kraft, drog farfar sonens hufvud intill sig och
hviskade dessa ord i hans öra:

’Öfvergif aldrig din mor! Ersätt henne du, hvad
hon förlorat i mig och dina bröder.’

Och detta löfte gaf min far under heta tårar, och
inom en timme dog den stränge mannen i hustruns famn
och med den yngste sonens hand sluten i sin, under det
hans ögon tycktes irra omkring rummet, som sökte han
sina tre äldre söner, hvilka hans stränga bud sändt ut
i världen fjärran från hemmet.

När en och hvar hunnit få sitt, fanns ingenting
kvar för de efterlefvande, utan nu gällde det för min
far att infria sitt löfte. Ni skrattar säkert åt mig,
när jag säger er, att trettonåringen gjorde detta till
fullo, och gjorde det som en man. Att börja med,
kunde han naturligtvis ingenting bidraga till sin mors
lilla hushåll; men så mycket gjorde han dock, att hans
skolgång ingenting kostade och att han själf höll sig
kläder, och detta åstadkom han genom att själf
undervisa dem som voro yngre än han. Min farmor flyttade
under tiden till ett litet torp i samma socken, där
min fars kronofogdeboställe varit beläget, och en ringa
pension hjälpte henne att undvika de värsta bekymren;
för öfrigt spann hon och väfde åt socknens herrskaper
och hade på det sättet sin nödtorftiga bärgning. När

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:30:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhflgra/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free