Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det bästa af allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Må Gud välsigna honom för det, både för din skull
och för det att litet kärlek alltid friskar upp en
berättelse, när den börjar blifva litet enformig.»
»Tack för kritiken,» svarade berättaren skrattande;
»men jag har ju sagt er, att om ni tycker det är
tråkigt, så kan jag sluta när som helst.»
»Nej för tusan! nu just ska du fortfara,» fortsatte
den förre; »du vet att militärer och kärlek äro som
uppväxta barn tillsammans.»
»Men läska först strupen en smula!» bifogade Kron,
som aldrig glömde de flytande gudsgåfvorna. »Skål
för farfar din; det var en hedersgubbe på sitt vis!»
»Hans skål!» ljöd det kring laget.
»Ja, som vännen Hjelmsten sagt,» fortfor Hult efter
en paus, hvarunder glasen tömdes; »min far blef kär.
Men det var ingen romantisk, äfventyrlig kärlek, en
sådan där, som kan göra effekt i en roman eller novell;
utan en stilla, lugn och djup känsla, som nog kan fylla
ett människohjärta, men icke en boksida eller ett
kapitel. Bland min fars första lärjungar fanns en
tioårig flicka, dotter till kyrkovaktaren i socknen; fattig,
glad och vacker som en dag, och när hon slutat skolan
och gått och läst, hade hon vuxit upp till en af de
vänaste och bästa flickorna i hela trakten. Fadern, som
tillika var sockenskräddare, stod sig rätt godt, och
som han var änkling, behöfde han någon som såg om
sitt lilla hushåll och ville därför inte låta dottern
komma ut och tjäna andra. Elin var således hemma
och var gubbens allt i alla; ända sedan skoltiden hade
hon också varit farmors synnerliga favorit, och när
hon hade någon ledig stund kom hon öfver till det
lilla torpet och hjälpte till med att pyssla om den
gamla och att bereda den flitige skolmästaren en och
annan liten öfverraskning, med en maträtt eller ett
kaffebord ute i gröngräset, något som alltid innerligt
fröjdade hans gamla mor, ehuruväl det egentligen var
gjordt för att fröjda honom.
Elin betraktade alltid min far med en blandning af
vördnad och förtrolighet jämte en god tillsats af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
