- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
166

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det bästa af allt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

om ett par och tjugu år, som såg ut att vara
minst lika långt inne på trettiotalet. Tyst och fåordig
ibland andra, var han egentligen aldrig gladare, än
när han fått leda ut sin gamla mor i den lilla
trädgården, där skuggan allt mera växte till på samma
gång som träden, sätta henne där i en liten grässoffa,
som han själf gjort i ordning, och sedan börja rensa,
så eller gräfva i sina blomstersängar eller sina
köksträdgårdsland. Då höjde sig de hopdragna ögonbrynen,
det blef solsken öfver det allvarliga ansiktet och
tjugutvååringen tittade fram med ett stilla småleende bakom
trettioåringens antagna mask. Då pratade han gladt
och ledigt, än med gumman, än med sina buskar och
blommor, än med små tättingar och starar, som
beskäftigt hjälpte honom med att hålla sina älsklingar
fria från insekter och maskar. Då var han, med ett
ord, den naturliga människan, men då såg honom för
det mesta ingen annan än modern.

En sådan kvällsstund var det — min far talade
ofta därom med oss pojkar sedan vi blifvit stora, ty
han tyckte om att behandla oss som yngre vänner, inte
som söner endast — som den vackra Elin kom öfver
till torpet på en af sina vanliga små »tittar», som hon
kallade det. Hon hälsade gladt och vänligt som vanligt
på farmor, åt hvilken hon plockat med sig en liten
skäppa mogna smultron, sedan hälsade hon lika vänligt,
men mera tvunget på min far, som låg på knä i en
af de smala gångarna och rensade en rödbetssäng, där
en massa små nässlor hade stuckit upp emellan
plantorna. Sedan gumman och hon småpratat hit och dit,
sade farmor helt oväntadt, i det hon reste på sig:
»Du kunde gärna hjälpa Arvid till rätta litet med
ogräset, medan jag går in och skummar litet grädde
till smultronen, Elin lilla!»

»Ja, gärna, kära moster,» svarade Elin som man
brukar på landet, där moster användes i stället för
det utländska ’tante’, »om skolmästaren vill hafva någon
hjälp utaf mig.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:41:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhflgra/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free