- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
170

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det bästa af allt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bredvid; det var oförgätliga kvällar af hemfrid och
glädje, som aldrig falla en ur minnet. Far och mor
hade alltid ett uppmärksamt ord och ett vänligt stöd
åt den gamla, och när sorgen kom som gäst och tre
af de små syskonen bäddades ner i grafven, så var det
farmor som tillslöt deras ögon och läste frid öfver dem
med darrande röst, i det hon likväl hade tröst och
resignation äfven för far och mor, som bittert begräto
sina älsklingars bortgång. Hon var, med ett ord,
medelpunkten i hemmet och den älskligaste uppenbarelse
af ålderdomens majestät, som man kan tanka sig.

Min far, som ofta nog, när vi blefvo många, hade
bekymmer för att mätta så många munnar, tog likväl
emot bekymren som vänner och icke som fiender. »Den
Gud har kär sänder han bekymmer,» brukade han säga
— »det finns inte farligare fiender i lifvet, än ständig
medgång och efterhängsen lycka.» Han blef mer än
en gång erbjuden förmånliga platser på andra orter
i landet, ty hans rykte som god lärare och kunnig
trädgårdsidkare hade spridt sig vida omkring; men han
ville aldrig taga emot något annat, ty då hade han ju
tvungits att lämna sitt själf skapade hem. För hvarje
nytt barn, som kom, arbetade han så mycket mera,
och alltid såg man honom nöjd och glad. Så var det
också med min mor; lika vacker och lika ung som
den dagen, då min far kysste bort nässelbrännan från
hennes hand, var hon ännu, fast hon var mor för åtta
barn. Morfar hade dött ett par år efter sedan jag
blef född och lämnat efter sig några hundra riksdaler
och ett litet bo, som blef min mors själfständiga
egendom — ty så ville min far — och på det sättet lefde
vi visserligen i fattigdom, men aldrig i nöd. Och trots
denna blygsamma lott har dock en vacker manbyggning
uppstått i det gamla torpets ställe, och min far
har kunnat gifva fyra pojkar en vårdad uppfostran,
hvilket jag hoppas bevisas bäst af er ödmjuke berättare.
Och hade min far velat, så kunde han nu vara
föreståndare för länets landtbruksskola där nere i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:41:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhflgra/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free