- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
171

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det bästa af allt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Västergötland, ty för en sådan plats har han kunskaper mer
än nog, och Hushållningssällskapet har mer än en
gång erbjudit honom den.

Så länge farmor lefde, ville han inte taga emot
den, ty den gamla skulle inte få rubbas i sina vanor
och sedan hon dog tyckte han att han var för gammal
att börja med en ny verksamhet, och därför fick det
blifva som det var. Ett år efter gamla farmors död:
— hon satt en kväll efter vanligheten vid sin
psalmbok inne i sitt lilla rum, sedan spånaden var slut,
då boken föll ur hennes hand och hon med en lätt
suck lutade hufvudet tillbaka mot karmen på den gamla
länstolen, i hvilken hon alltid plägade sitta; — vi unga
trodde att gumman hade somnat, då min far efter en
stund kom in och till allas vår stora bestörtning och
sorg märkte att hon slumrat in i den sista sömnen; —
ett år efter hennes död, en söndagsmiddag, hade vi
nyss kommit hem från kyrkan och skulle just sätta oss
till bords, då en vagn körde in på den lilla gårdsplanen
och stannade utanför förstugukvisten.

En vagn med två stora hästar för var i vår stilla
landtliga ensamhet en stor händelse, hvarför också vi
pojkar rusade till fönstret alla fyra för att se hvem
som kunde komma så där. Vi trodde väl att det var
minst kungen, eller åtminstone landshöfdingen eller
generaln, och våra ögon stirrade oafvändt ut på vagnen,
ur hvilken en herre reste sig upp och steg ned på
trappan, medan en betjänt öppnade vagnsdörren.

Det var en mörklagd, mycket brunhylt herre med
stort skägg, lång till växten och med en bredskyggig
hatt omkring den höga och befallande pannan, under
hvilken ett par stora och blixtrande ögon blickade
fram. Hastigt och bullersamt steg han uppför
trappstegen till förstugan, stannade ett ögonblick liksom
tvekande utanför salsdörren, tog slutligen ett raskt
tag i låset, vred upp det och steg hastigt in i rummet.
Min far tittade upp från sin bok, min mor, som just
kom in från köket med ett rykande köttfat, stannade
som fastnaglad i dörren; bakom henne, hållande henne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:41:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhflgra/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free