- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
173

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det bästa af allt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

6.



Efter middagen sutto vi nere i pappas syrenberså
i trädgården, där mamma hade dukat kaffebordet. Åt
oss barn hade farbror låtit betjänten bära in en tämligen
stor kinesisk korg af egendomlig form, och i den hade
vi fått full rätt att husera som vi ville. Denna rätt
var så mycket mer välkommen, som det i korgen fanns
allehanda rara saker, hvilka sannerligen inte växa på
träd i Västergyllen. Vi ordentligt skreko af förtjusning
öfver fikon, trekantiga brasilianska nötter, dadlar och
pisangskifvor, inlagda i socker. Vår hänförelse nådde
sin höjd när vi i korgens botten träffade på två
väldiga kokosnötter, och vår far fick inte göra annat än
förklara för oss hvad allting hette och hvar allting
växte. När den första nyfikenheten ändtligen stillats,
delade vår mor åt oss hvarsin rundliga hög af
välfägnaden på ett särskildt bord; dock med en moderlig
förklaring att akta tänderna och inte äta oss sjuka, _
och så började de äldre samtala om nytt och gammalt,
medan vi barn läto den läckra maten tysta munnen.
Jag, som var äldst, försummade dock inte att hafva
öronen öppna, och jag kunde sällan taga ögonen från
farbror Jakob, som satt där så vårdslöst tillbakalutad
i stolen, och på amerikanskt vis hade kastat upp båda
fotterna på en annan, utan att märka min mors
bekymrade blickar på stolsöfverdraget — ty högtiden
till prydnad hade de bästa förmaksstolarna blifvit
utflyttade. Jag tyckte mig aldrig hafva sett ett
manligare ansikte, men det låg något hårdt och bistert
däröfver, som nästan gjorde mig rädd. De skarpa,
genomträngande, mörka ögonen fäste sig oupphörligt
än på min far, än på min mor, och det såg ut som
om han velat se igenom dem, för att komma deras
hemligaste tankar på spåren.

»Nå, käre Jakob,» sade slutligen min far, hvars
klara och frimodiga blick utan tvekan mötte broderns
forskande och dunkla; »berätta oss nu om ditt lif!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:41:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhflgra/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free