- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
175

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det bästa af allt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stormande haf och en sådan besättning i myteri, och jag
och min styrman på skansen med en spak hvardera i
handen, och så slag till höger och vänster, och spräckta
skallar och forsande svart blod i floder på däcket!
Och så skeppsbrott på en kust så ogästvänlig, att
kannibalerna med djuriska tjut endast väntade på att stormen
skulle slunga oss i land, för att få oss som stek under
sina gnisslande tänder! Sedan på nytt uppe i smult
vatten, och firad och rik som en nabob på kuster,
tjusande och sköna som paradis! Gungande i hängmatta
under rosiga träd, vaggad till sömn af slafvinnor
så sköna, att den gamla världens kejsare skulle vilja
ge alla sina kronor för att kunna köpa en kyss af en
enda af dem! Se där bilder ur mitt lif, och tro mig,
det är ett lif som icke gör en vek, icke föder några
fromma och barnsliga tankar, isynnerhet när man gått
ut ur fadershemmet med hjärtat fullt af bitterhet och
hat! Ty jag hatade min far både för min egen och
för min mors skull, som han tyranniserade. Jag hatade
äfven henne, därför att hon inte vågade skydda sina
barn! Jag minns ännu dunkelt från min barndom, att
jag längtade efter kärlek, som en brännande törst
längtar efter vatten, och de smekningar, dem min mor
stal sig till att gifva mig då min far icke såg det,
tillfredsställde mig icke. Så kastades jag ut på sjön,
uppfostrades med hugg och slag, lärde mig af
kamraterna att håna allt och skratta åt allt som var godt,
fromt och ädelt, blef stark som en björn i armar och
senor, men hård som en sten i hjärta och sinne. Där
har du mitt lif, broder Arvid, och säg nu ärligt, om
du inte ryser för den som du nyss kallade din bror!»

»Nej, jag ryser icke för dig,» sade min far i det han
lade sina händer smekande på hans, »jag beklagar dig
i stället. Men jag inser också att du inte kunde blifva
annorlunda än du är. Och att du är bättre än du
själf vill låta påskina, det bevisas bäst af ditt sätt att
tala om ditt förflutna lif!»

»Ha ha ha! det tror du!» utbrast farbror Jakob med
ett bittert skratt, i det han nu till min mors stora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:41:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhflgra/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free