- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
180

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det bästa af allt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förebrående, »nu gör du honom orätt; han är inte stygg,
han är bara olycklig.»

»Olycklig, han, som har så mycket namnam!»
ropade lilla syster, i det hon stoppade ett helt fikon i
sin mun; »hvem är då lycklig, mamma?»

»Den som inte har så mycket namnam!» svarade
min mor och tog den lilla i sitt knä, som om hon velat
akta henne för något ondt.

Efter en god kvart kommo min far och farbror
Jakob tillbaka. Min far såg upprörd ut, men farbror
Jakob lika sträf och sluten som förut.

»Nå?» frågade min mor.

»Hvad menar svägerskan?» sade farbror Jakob;
»jaså, hvad jag tyckte om rummet? Jag tycker att man
skulle kväfvas där på tio minuter, mycket mera på tio
år! Men det lider på tiden! Farväl med er!»

»Du vill således inte stanna?» frågade min far, i
det han fattade hans hand.

»Nej, på inga villkor! Men kanske kommer jag
igen, om jag lefver tills jag blir mycket gammal! Men
hör på, vill du ge mig ett minne af er?»

»Ja, gärna!» svarade min far lifligt; »hvad vill
du ha?»

»Pojken dar!» svarade Jakob kort, i det han
pekade på mig.

Min far ryckte till och blef blek som ett lik.
Sedan slog han armen om mitt hufvud, tryckte mig
intill sig och sade med en röst, som darrade af
sinnesrörelse:

»Jag släpper inte ut mina barn ur boet, förrän de
vilja lämna det själfva.»

»Dumheter!» återtog farbror Jakob, »pojken skulle
inte fara illa, det kan du lita på. Han skall få se
sig omkring, få lära hvad han vill och om jag dör, så
skall han inte sakna multum i sin ficka. Erfarenhet
skall han få och lärdom och goda dagar, om du låter
mig taga honom med.»

»Men hans hjärta?» frågade min mor.

»Bäst att af den sorten hafva så litet som möjligt,»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:30:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhflgra/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free