Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åftette Seenen.
LOTTA (i ståndet), Nt^ÖSON (sopande).
Lot^a. Bet är allt en bra söt fästman jag har
—• och flickorna a* inte , så lite* afundsjnka på mig,
heller! — Om nu bara moster ville ge med sig, men
se hon. har sitt hufvud for sig, hon! —: Men jag tar
aldng Andersson, det kan hon .lita på! Usch då! .en
sådan der gammal tullsnok!
Nilsson (går sopande förbi ståndet). God
mor-gpn, jungfru Lotta!
jLotta. , God dag Nilsson! hur lefver verldenmed
honom?
Nilsson. Åh, jag är arg —. och det förargar
mig*f i . .
Lotta. Hvad är Nilsson ond öfver då?
Nilsson. Öfver att qvinnfolkena a’ sådana
vä-derflaxar nu för tiden. Den der Johanna derinne, det
var så godt som oppgjordt att. vi • skulle gifta oss, och
nu är hon alldeles tokig i den der spickesillen, som
gick in nyss.
Lqtta. Är det ingenting annat, så behöfver
Nils-spn inte vara rasande. Han bryr sig inte om
Jo-bqnna.
Nii^son. Hvad hänger han här i trakten for dag
ut och dag in då?
Lotta. Åh . . . det har allt sina randiga skäl!
Här finns väl andra flickar än Johanna!
Nilsson. Åh jäkeln! kanske lilla Lotta?
Lotta. Det har jag inte sagt.
Nilsson. Ja si de der kanoniereråa! Det är då
ena rigtiga qvinnfolksgrisar! Hvart én kommer så ser
én -öådana dér som fjeskar omkring flickorna. För en
tre år sen så var jag liksom litet kär af mig uti en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
