Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kungliga borgen — en dyster dissonans midt i
nöjenas ackorder, skuggan af ett tidehvarf som flyr.
Det fordras en konsterfaren och kärleksfull hand
för att uppteckna dessa minnen, för att gifva dem
den åskådlighet och förläna dem det lif, utan hvilka
de endast blifva torra referat, intetsägande
redogörelser för yttre händelser, kärlekslösa
uppräknanden af alt det som under de gångna tiderna utförts
eller försummats. Medan man väntar på den
handen, må en kort skildriug ur det gustavianska
operahusets historia ledsaga dess försvinnande ur tiden.
Den skådeplats, som nu skall skatta åt
förgängelsen, var icke den första af sitt slag i Sveriges
hufvudstad. Den äldsta svenska skådeplatsen
utgjordes af den så kallade Lejonkulan, en byggnad
af trä, som uppfördes 1666 på den plats söder om
slottet, der nu obelisken står. Namnet hade
byg-naden fått deraf, att på samma ställe, eller helt
nära derintill, hade varit inrättad en gård för tvänne
lejon, af hvilka det ena hemsändts som krigsbyte
från Prag af Königsmark 1648, och det andra
blif-vit skänkt till drottning Kristina af hertigen af
Kurland. Byggnaden kallades sedermera Nya
bollhuset till åtskillnad från det gamla, hvilket ännu
kvarstår som finska församlingens kyrka, till hvilket
ändamål den inköptes 1725.
I Lejonkulan var det år 1686, som några
studenter från Upsala, hvilka derstädes under ledning
af Olof Rudbeclc och Petrus Lagerlöf bildat en
stående teater, för första gången uppträdde med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
