Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första svenska operan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
funnos icke många ämnen att tillgå. Der funnos
endast hofsekreteraren Lalin och Karl Stenborg,
den yngste af Petter Stenborgs söner. På stat
lönades visserligen de italienska sångerskorna Gallodier
och Uttini, men de befunnos omöjliga till både år,
figur och språk. En tyska, fru Keiserin, hvilken
också var anstäld som hofsångerska, sedan hon
hos konung Fredrik haft, enligt Ehrensvärd, en
»ännu angenämare anställning», var 70 år gammal
och otjenlig. Fru Olin var assessorska, hennes man
såg riksrådsstolen i perspektiv för sig, och henne
tordes man knappast kasta tankarne på.
Med orkestern var det ännu bedröfligare, ty
det kungliga kapellet bestod mest af gratialister
och musikaliska invalider. Kammarmusikus
Fehr-ling var den förnämste, men fattigdomen tryckte
honom och gäldstugan var hans akademi. Inga
blåsinstrumenter funnos, och icke häller någon
som kunde handtera sådana.
På samma sorgliga sätt stod det till med
de-korationsafdelningen och maskineriet, till dess man
slutligen för det sednare lyckades få tag uti en
snickare, Sollenius, som hjälpte konungen och hans
närmaste förtroendeman ur det bryderiet. En
målare vid namn Sundström hade någon erfarenhet
i teatermåleri, men han var nedbruten af
sjukdom och kunde således icke vara till mycket
gagn.
Emellertid besegrades alla dessa svårigheter
på mindre tid än tre fjärdedels år, och detta med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
