Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återuppståndelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vore den som finge den största recettinkomsten,
och då denna till stor del berodde af valet och
antalet af speldagame, så blef det för direktionen
mycket svårt att afpassa spektaklemas antal på de
båda teatrarne.
Man började således på nytt tänka på båda
scenernas förening, och endast ett år efter sedan
den af Skjöldebrand föreslagna organisationen
antagits, framlade hans efterträdare, grefve
Löwen-hjelm, det nya förslaget om teatrarnes återförening.
Detta gillades af konungen, och den nya
inrättningen tog sin början med den l:sta Juli 1813,
och kallades numera Kungliga Theatern.
I konstnärligt hänseende kan kanske den tid af
fem år som Löwenhjelm beklädde första
direktörs-platsen, kallas den kungliga skådeplatsens
lyckligaste. Med samfälda krafter kunde man nu arbeta
för ett gemensamt mål, man kunde gifva de
respektive styckena på den scen der de bäst passade och
bäst kunde utstyras.
Utom de ofvan uppräknade sångkrafterna,
hade operan nu äfven både som kapellmästare och
sångare Edouard Du Piiy, hvilken den 6:te
December 1813 för första gången uppträdde som Don
Juan i Mozarts odödliga opera, hvilken då gick
ny öfver den svenska scenen. Dramatiska
skådespelare sådana som Lars Hjortsberg, Åbergson,
Brooman, Deland, Sevelin, fruarna Ruchnan och
Wikström (Ericsson) stälde den dramatiska scenen
på samma höga ståndpunkt som den lyriska —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>