Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sceniska styresmän vid Kgl. operan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ord växlas mellan parterna, hur stundlig och nära
än beröringen mellan dem är och måste vara.
Glömmer man deremot att skådespelarkonsten ifrån
början varit en glad konst, ämnad att sprida
festlig stämning i vida kretsar; för man de
förberedande arbetena med hetsighet och dåligt lynne,
med tröttande omtagningar och despotiskt tryck
på individuela uppfattningar, der dessa finnas —
ja, då vkan man nog skapa ett sannskyldigt
helvete både för sig själf och andra och det värsta
är att den fiendtliga stämningen återverkar på
framställningen och att alt arbete på detta sätt blir
en förargelseklippa och en börda.
Går man återigen till den motsatta
ytterligheten och leker bort ordningen och allvaret från
förberedelserna, så skadas framställningen deraf
lika mycket som af grälet och stridigheterna, och
i båda fallen är det konsten och konstverket som
få betala kalaset. På detta område gäller den
gamla satsen »fortiter in re, suaviter in modo»
(stark i sak, len i sätt) mer än annorstädes.
På operascenen, som vid alla teatrar, hafva
nog under de olika tidernas lopp, båda sätten varit
använda. Under de gamla tiderna funnos både
lek och allvar till gängse bruk, men smaken ledde
dem och båda hade sin tid och derför skadade
de hvarken konstnärerna eller konsten. Det kom
en annan tid, då leken var öfvervägande och då
man icke kunde annat än förvånas och harmas
öfver att den hade fritt lopp äfven vid föreställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
