Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sekreterare och Kamrerare vid Operan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tör. Han efterträddes af Daniel Hvasser, den
bekante sångaren och skämtaren, som innehade
befattningen till sin död 1871, och som från denna
plats utöfvade ett ganska bestämmande inflytande
både på den literära och konstnärliga ledningen
af inrättningen.
Äfven han var under denna tid flera gånger
tillförordnad direktör och var som literärt
smakråd särskildt känd för sin förmåga att med kvicka
vändningar och ordlekar späcka de öfversättningar
af komedier och lustspel, som under denna tid
uppfördes på dramatiska teatern. Som prof på
denna hans förmåga, torde särskildt förtjäna
anföras den af honom inlagda repliken i »Familjen
Benoiton*, då gubben Benoiton beundrande
utbrister om lille Fanfan, som står på hufvudet i hans
kassakista: »Hvasa? Är han inte präktig, är han
inte snillrik?» och får till svar af paris vi vören:
»Åhjo nog snillar han sig rik, om han får lefva!»
Daniel Hvasser var för öfrigt en både
estetiskt och konstnärligt anlagd natur, och fick
genom denna sin anställning vid teatern ett
förträffligt tillfälle att gagna just på det område, der han
var säkrast hemmastadd, och der hans mångsidiga
begåfning kunde göra sig gällande skäligen
oberörd af formernas tvång, hvilket han hade svårt
att underkasta sig.
Hans efterträdare blef Oskar Wijkander,
författaren till Lucidor, Drottning Kristina och En
konung, som från tjänstemannabanan, der han avan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
