Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en sång, som han ger den betecknande titeln: Den
för-nuftiga kärlekens seger.
Dessa vers, så medelmåttiga de än äro, tyckas likväl
hafva gifvit Ingman ett visst anseende som poet, ty den
io oktober samma år finna vi honom invald i det då i
hufvudstaden florerande vittra sällskapet Utile Dulci.
Snart skulle emellertid hans gryende skriftställaretalang
tagas i anspråk för allvarligare ändamål. Troligen på
beställning af hans greflige patron, som tillika är ifrig partiman,
kastar han sig i en af dagens brännande politiska frågor.
En i Uppsala utan angifvet årtal tryckt anonym broschyr:
Oväldig granskning öfuer den oförmodligen uppkomna tvisten
om frälse- och ofrälsemanna rätt till högre ämbeten, härrör
nämligen från Ingman. Och, då själfva denna tvist
uppkom efter ett rådsbeslut af den i maj 1770, är det
sannolikt, att skriften författats under sommaren detta samma år.
Häruti ställer sig författaren, ehuru han uttryckligen
förklarar sig själf vara ofrälse, helt och hållet på adelns
ståndpunkt. Han utgår från det faktum, att detta stånd,
hvars föréträde grundades på gammal häfd och rätt,
ovedersägligen satt inne med mera insikter och duglighet för
högre värf än de öfriga. Och detta företräde till högre
ämbeten kränkte ju heller ej ofrälsemannen, ty om någon
sådan visade utmärkt skicklighet, kunde äfven han erhålla
adlig stämpel och stiga till rikets högsta värdigheter. Efter
att hafva klandrat Karl XI, som med oblidkelig stränghet
genomfört reduktionen och våldfört sig på äganderätten,
utfar han vidare i förebråelser öfver det partisinne och
den oenighet, som hotade att undergräfva hela statens
bestånd.
Bedömdt från den aristokratiska ståndpunkt, hvarpå
författaren ställt sig, och betraktadt som ett förstlingsarbete,
kan man kalla den lilla skriften rätt väl ihopkommen.
Men för Ingman är det ej nog att söka behaga de
förnäma. Han syftar högre och nedlägger samma år, 1770,
för själfve kronprinsens fötter, ett alster af sin sångmö, en
»satir» benämnd: Den svenska världsmålaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
