Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därför att alla ville bli styresmän, aldrig tycktes hat och
hämndgirighet mellan vissa personer nödvändigt vilja släcka
sin lust i samhällets undergång, aldrig behöfde man välja
riksdagsmän med andra medel än allmänt förtroende, aldrig
låta sig af utlänningen betalas för att bevaka Sveriges bästa.
Aldrig hördes partihat förkväfva all känsla för människor
och fädernesland, aldrig kändes minsta misstroende mot
högsta maktens beslut, och aldrig,» så slutar han sin långa
tirad, »understöd sig någon hvarken i tal eller skrift träda
det konungsliga majestätet för nära, ty den niding, som
ville vanära sitt krönta hufvud, blef strax ovärdig att bära
något slags hufvud!»
»Svea,» utbrister han, »du igenkänner i denna målning
hvad som varit!»
»I kunnen ej missbruka hela nationens rättigheter,»
fortsätter han vändande sig till folkets fullmäktige, »edra
fäders dygd och ära kan ej vara alldeles kväfd, svenska
blodet, kärleken till fosterlandet kan ännu ej vara
utslocknad, ännu måste i något svenskt bröst andas redlighet,
svenskt nit att hjälpa ett lutande fädernesland, ännu måste
medborgare finnas, som ej blott tänka på sig själfva och
glömma riket, ännu måste lefva svenske män, som hafva
mod och hjärta att fäkta mot samhällets undergång.»
Detta svenskande, om man så får säga, slutar som sig
bör med en blick mot den nyuppstigne monarken, en
konung, som redan förvärfvat sig oinskränkt välde öfver
sina undersåtars hjärtan, som hade för stor och upphöjd
själ att låta regera sig genom andra, en konung, inför
hvilken lismare aldrig vågade förtyda den trycktes och
oskyldiges sak etc. etc.
Man finner, att djärfheten ökats sedan sist, och att
tillvitelserna försetts med vederbörliga adresser, ehuru någon
direkt uppmaning till omstörtning visserligen ej förekommer.
Ett halft år senare skulle Ingman på ett ännu mera
uppseendeväckande sätt få ge ytterligare prof på sin talang
och sitt konungska sinne. Den 31 maj 1772 höll han
nämligen på riddarhuset i Stockholm ett tal öfver Konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
