Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vers på åtta rader med anledning af Gustaf Vasas den 13
december 1773 uppresta ärestod ägnar den i brons
framställde gamla befriaren två rader, konungar i allmänhet lika
många och Gustaf III fyra.
Framför den döde monarken tycks Ingman följaktligen
hafva föredragit den lefvande. Och detta på goda skäl; den
senare kunde belöna och befordra.
IV.
Den ministeriella vägen.
Belönad och befordrad vardt han äfven så till vida,
att han förordnades till ordinarie kopist i
utrikesexpeditionen. Därmed var han inne på den ministeriella eller hvad
vi kalla den diplomatiska vägen med stora och lysande
utsikter för framtiden.
Den litterära banan, som han med framgång beträdt,
behöfde han därför ej öfvergifva. Tvärtom, under en
vitter konung kunde vittra idrotter endast gagna.
Vitterhetsakademien hade just nu i början af 1773 utsatt ett
pris i vältalighet, och skulle någon kunna fånga detta, så
vore det väl han, Carl Ingman. Han grep sig därför an
med det utsatta prisämnet — äreminne öfver Johan Banér
— och inlämnade efter någon tid till akademien sitt med
motto försedda arbete.
Under hans afvaktan på denna myndighets utslag
samlade sig emellertid från en oväntad kant ett tungt moln
öfver den unge vitterlekarens hufvud.
Kronofogden, välbetrodde Jonas Ingman, hade fatt stå
till rätta inför den ny tillsatte justitiekanslern Lilliestråle,
som år 1773 gjorde en rundresa i landsorten för att
underrätta sig om rättskipningens och förvaltningens behöriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
